Det perfekta brottet är där alla vet att man är skyldig, man kan till och med erkänna det, men man kan inte bli dömd, för bevisen är borta. Det är i korthet vad Bristande Bevis, eller Fracture som den heter på engelska, handlar om. Anthony Hopkins spelar Ted Crawford, en man som upptäcker att hans fru är otrogen. Istället för att skrika, ta ut skilsmässa eller liknande så betämmer han sig helt kallt för att skjuta sin fru. Polisen som kommer in till honom, då man misstänker en gisslansituation, är samme man som hade en affär med Teds hustru. Nu börjar en katt och råtta lek. Fastän fallet ser ut som om det skulle vara färdigt, Ted hade pistolen i handen när polisen kom, han har skrivit på ett skriftligt erkännande och det var bara han i huset, så är inte Ted orolig. Tvärtom väljer han att föra sin egen talan och uppför sig nästan som en barnunge. Den som får handom fallet är Willy Beachum, spelad av Ryan Gosling (hur lyckas han att konstant se ut som om han aldrig sover, alternativt är bakfull), en ung åklagare som precis är på väg över till den privata sektorn till de stora pengarna. Han åtar sig fallet men är inte särskilt engagerad.
Det här är en thriller, en hjärnornas kamp. Ted leker med Willy, känner sig hela tiden i överläge och som tittare förstår man åt vilket håll det är på väg. Hopkins spelar utmärkt, man förstår att Ted har ett förstort ego men är som ett barn. Han psykopatisk utan att gå till överdrift. Han leker med folk men är nästan hela tiden lugn och beräknad. Det är först när man börjar tänka efter som man försår att han inte kan vara helt frisk, eller snarare att en psykolog skulle ha en del att skriva om honom. Ryan Gosling gör också en prestation, även om det är Hopkins film. Dock så ser han hela tiden trött och uttråkad ut, vilket i och försig passar då han är en av de bästa åklagarna med 97 % fällande domar. Han ger intrycket av att han vet att han är bra, även om han inte är riktigt så otrevlig som sådana brukar vara. Det kan höra ihop med att han fått jobba sig upp från fattigdom. Eftersom det är en hjärnornas kamp reduceras alla annat till ingenting. Man får knappt intrycket av att Willy vill byta jobb, vilket är lite ologiskt. Det finns en del sådana luckor i manuset men som helhet stör det inte så mycket, för det andra är välgjort. En av birollerna som jag dock gillar är David Strathairn som chefsåklagare. Han är mäktig samtidigt som han är sympatisk. Däremot så tycker jag att Rosamund Pike alltid är så intet sägande.
En sak som imponerar lite är musikvalet. Oftast är det den klassiska musiken, lite tungt och förutsägbart, men lite nu och då så väljer man att gå emot strömmen. Till exempel så första gången man introduceras för Willy så är skulle musiken lika gärna kunna ha varit i en actionfilm precis innan sammandrabbning. Nu är han bara på väg till kontoret. Det sätter ändå tonen, att det här är en protagonist. Han kanske inte slåss och skjuter men han kämpar minst lika hårt i rättsalen. Man använder alltså detaljer som tillhör en actionfilm i en thriller. Vilket höjer filmen i mina ögon (öron).
Fotot däremot är mera standardmässigt. Bilden är hela tiden mörk med en blå ton. Det ser knappt ljust ut mitt på dagen, och det räcker med att det är eftermiddag för att det ska se ut som midnatt. Man kan nästan tro att de inte har några lampor. Visserligen är det ljusare ibland men den sammansatta känslan är att det är mörkt, vilket kan sägas återspegla protagonistens sinne.
Allt som allt är det en bra film och thriller med lagom avancerade twister och lösningar. Det är lagom spännande och intressant. Det är också det som är lite av problemet, allt är för lagom. Precis som flera andra av Gregory Hoblits filmer så är de bra men inga som kommer att gå till filmhistorien. Det är en film som man gärna ser men ingen som man tar upp bland sina favoriter. Sådana filmer behövs också. Upplösningen är bra och intelligent. Luckorna i historien är inte tillräckligt stora för att störa. Vill man ha en bra film där det som står på spel är ära och egon så är detta ett bra val.
[ratings]
No related posts.
0 Svar till “Bristande Bevis (Fracture)”