Så var det dags för ytterligare en kupp med hela gänget. Det bör sägas att detta är en mycket bättre film än snedsteget med Ocean’s Twelve. Man har här återgått till samma koncept som i Ocean’s Eleven. Det är alltså ett kasino som ska rånas.
Storyn i sig är ganska tunn. Reuben Tishkoff (Elliott Gould) blir lurad av sin partner Willie Bank (Al Pacino) angående ett kasino. Till följd av detta får han en hjärtattack och blir allvarligt sjuk. Sånt går inte för sig så Danny Ocean (George Clooney) och Rusty Ryan (Brad Pitt) och resten av gänget bestämmer sig för att göra så att Banks casino blir bankruppt. Man kan säga vad man vill men man ser inte en kuppfilm för de djupa karaktärerna eller den gripande historien. De finns där och fyller sin roll men det är inget man minns. Istället är det den elegant utänkta planen, de cool killarna och de snygga kläderna man förväntar sig. Precis som alltid är får vi se hur den perfekt uttänka planen sätts i verket. Varje medlem fyller som alltid sin funktion, samtidigt som de säger något häftigt.
Filmen i sig ger en känsla av 60-tal i musiken och och i det visuella. Steven Soderbergh är bra även när han gör mainstrem. Redan innan filmen börjat så används ljusa färger som kommer fram över skärmen. Det är vidare en lugn film, inte en massa action eller explosioner, samtidigt som det inte blir tråkigt. En liten detalj är att man nämner Frank Sinatra, som spelade Danny Ocean i Ocean’s Eleven (orginalet från 1960). När vi ändå är inne på skådespelarna så kan nämnas att alla fyller sin roll men ingen lämnar något större eftertryck då karaktärerna inte är så djupa. Dock så verkar de vara ett mysigt gäng vilket kommer fram på vita duken.
Allt som allt är den tredje moderna filmen om Ocean och hans grabbar en underhållande film som faller på att vi sett det förut. Man får det man väntar sig men inget mer. Det är mer känsla och glamour än exempelvis The Italian Job vilket gör att den duger som fredagsrulle med kompisarna, och vad mer kan man begära av underhållning.
[ratings]
No related posts.
0 Svar till “Ocean’s Thirteen”