Har man gjort filmer som Taken och B13 så får man räkna med att folk har vissa förväntningar på en. Det är precis vad Pierre Morel har gjort innan han gjorde From Paris with Love. Denna film är dock en betydligt mer humoristisk film, men fortfarande med hög fokus på action. Handlingen kretsar kring Jonathan Rhys Meyers karaktär James Reece som jobbar på amerikanska ambassaden i Paris. Han försöker dock bli hemliga agent, och chansen kommer när han ska sammarbeta med Charlie Wax, en högst oortodox agent. I den rollen finner vi John Travolta som passar utmärkt som galen och inte särskilt hemlig agent.
Filmen är enligt objektiva (om man nu kan tala om sådant i konst) standards rätt dålig men vet man vad man väntar sig så blir man underhållen. Filmen känns som en blandning mellan något som Michael Bay och John Woo hade gjort. Efter en lugn inledning där vi får veta att Reece är en ordentlig ambassadstjänsteman. Sen möter han Wax och publiken lär sig väldigt snabbt att han är motsatsen, och den viktigaste ingrediensen i en buddy-movie är där. Efter det så är det action i högklass.
Filmen är väldigt medveten om vad den är, så pass mycket att Wax får hänvisa sina moves till att de borde passa i actionfilmer. Det om något borde avgöra om det är något som du gillar eller inte. För att ha en så pass lättsam ton så är våldet ganska brutalt, skotthål och blod används frekvent. Detta förvånar en del då filmen annars skulle kännas som att den är vänd mot en yngre publik.
Manuset är skriven av Luc Besson men tyvärr så har han inte ansträngt sig så hårt denna gång. Det är inte Leon klass på detta. Men som sammanfattning kan man säga att gillar man trailern till filmen så kommer man bli underhållen. Men det är ingen film man tänker tillbaka på om en vecka eller två, men det behöver man väll inte göra om varje film?
Two agents. One city. No merci.
Ja
Om man tyckte att trailern verkade rolig och underhållande.
Nej
No related posts.
0 Svar till “Recension av ”From Paris with Love””