Pride and Glory är en polisfilm som utspelar sig i New York. Det kretsar främst kring en familj där bägge bröderna, deras pappa och deras svåger är poliser. De jagar personen som skjutit ihjäl 4 narkotikaspanare. Dock får snutarna på denna station gänget i The Shield att verka som scouter. Detta är en välspelad film som tar sig tid att förklara vissa delar, utan att det trycks upp i ansiktet på tittarna.
Man får en känsla av att världen har existerat innan filmen börjar, vilket inte är fallet i alla filmer. Karaktärerna i filmen talar med varandra utan säga saker rakt ut, eftersom de redan vet vad de handlar om, tittaren får pussla ihop bitarna själv, vilket i och för sig inte är alltför svårt. Skådespelet är rakt igenom klart godkännt. Edward Norton spelar återigen en man som har egna demoner att slåss mot. Colin Farrell är stressad men vill ändå hålla sig på ytan, vilket är mycket bra skådespel. Det finns ingen som direkt gör filmen sämre, i alla fall inte vad gäller skådespelarna.
Någon dock borde få en ordentlig smäll är Paul Greengrass. Det var han som gjorde skakig handkamera i slagsmål populärt i framför allt The Bourne Supremacy. Det är värdelöst. Enda orsakerna för att man inte ska få se en hel fightingscen är för att skådespelarna inte kan agera, eller för att man är för snål för att skaffa en ordentlig koreograf. Jag förstår inte varför Gavin O\’Connor väljer att göra så. I övrigt är fotot bra, många närbilder, ända upp i ansiktet. Det skapar en bra känsla. Skakig handkamera, inte lika mycket.
Tyvärr tappar filmen en aningen trovädighet mot slutet, men förutom det är detta en helt klart sevärd film. Man börjar undra om det finns någon menign med att ringa 911 alls i USA. För i denna film målas ”dirty cop” bilden upp på ett trovärdigt sätt.
Truth. Honor. Loyalty. Family. What are you willing to sacrifice?
[ratings]
No related posts.
0 Svar till “Recension av "Pride and Glory"”