Recension av "The Boat that Rocked"

Innan pirater delade ut musik på nätet för nedladdning fanns piratradio. Det var nämligen så att rockmusik endast fick spelas i 45 minuter åt gången i brittisk radio. För att komma runt det sände en del stationer, utan att ha licens, ifrån båtar utanför kusten. Den här filmen handlar om en fiktiv sådan radiostation under 1966. Utan att skämmas kan jag säga att den här filmen verkligen rockar. Det var länge sedan en komedi var så genuint rolig. Plus att musiken verkligen är bra.

Filmen börjar med att Carl, spelad av Tom Sturridge anländer till Rock Boat, stället varifrån Radio Rock, den coolaste radiostationen i England, med 23 miljoner lyssnare. På båten möter vi ett rikt karaktärsgalleri till största del bestående av de olika DJ som huserar på stationen. Här finns den coola och populäre The Count som spelas av en som alltid otroligt bra Philip Seymour Hoffman. Vi hittar även Bill Nighy som stationens/skeppets ägare. Med i filmen finner vi även Nick Frost, Gemma Arterton, Rhys Darby och Jack Davenport. Det är alltså helt klart en riktigt bra, rolig och begåvad ensemble.

Karaktärerna de spelar är också väldigt intressanta. De är otroligt populära som radiopratare men det stora flertalet av dem är inte alls så häftiga i verkligheten, de är osäkra och helt vanliga. Det bidrar nog att hålla humorn på rätt nivå. Det är en del sexskämt, men de håller en högre klass (om man nu kan säga så) än de flesta andra komedier. Den är lite som The Full Monty i den bemärkelsen. Filmen är genuint rolig och man blir på gott humör. Visserligen så undviker och bagatelliserar filmen många ämnen och konflikter som uppstår. Allt för att inte förlora den goda stämningen som filmen ändå ger. Det kan av vissa ses som ett minus, att den blir för ytlig, men själv är det skönt att slippa allt allvar och det tunga i livet.

Om stationen är skön och rolig så har den engelska regeringen inte framställts som så ond och totalitär sedan V for Vendetta. Grått tråkigt och ondskefullt. Till stor skillnad mot Rock Bot där alla går i 60-tals kläder och där det är livat. Det finns säkert en del att klaga på angående filmen men den är alldeles för rolig och man blir på för gott humör för att vilja. När man får höra 2 timmar rock ‘n’ roll så ska det mycket till för att det ska bli dåligt.

[ratings]

No related posts.