Recension av "The Hangover" (Baksmällan)

Det här är egentligen en film som du vet om du gillar innan du sett den. Tyckte du om Starsky & Hutch samt Old School? Då kommer du med största sannolikhet gilla The Hangover (Baksmällan) då det är Todd Philips som står som regissör igen. Hangover handlar om fyra, rätt olika, män som ska på svensexa i Las Vegas. När de vaknar upp så har de dock ingen aning om vad som skett. De enda de vet är att brudgummen är borta, det finns en bebis i klädkammaren och en tiger i badrummet, och det är bara början. De försöker nu rekonstruera vad som hänt samtidigt som de börjar få mer och mer panik över att finna deras polare. Sedan fortsätter det med mer och mer udda saker som de gjort på fyllan som de får ta konsekvenserna för nu.

Risken för en komedi av detta slag, eller för de flesta slag, är det är väldigt lätt hålla sig till under bältet humor. Det är enkelt och lockar oftast en del fniss, men det ger en fadd eftersmak. De filmerna som håller sig till sådant är sällan minnesvärda. Denna film klarar sig ganska bra, ett par gånger får vi stå ut med buskis humor. Filmen är helt enkelt rolig. Det sägs att humor mycket bygger på det oväntade och chocker, vilket utnyttjas till max här. Som när en baklucka öppnas.

I en komedi hänger det mycket på kemin mellan skådespelarna. Här är det en bra blandning med Bradley Cooper i spetsen. Honom har man kunnat se i bland annat Alias och Wedding Crashers och det senaste är att han ska spela Tempelton ”Faceman” Peck i kommande filmatiseringen av The A-Team tillsammans med Liam Neeson som John ”Hannibal” Smith. Cooper är en personlig favorit och han lyckas spela både snäll och oskyldig, Will Tippin i Alias, samt sliskig och äcklig, Sack i Wedding Crashers. Här spelar han någonstans i mitten. Han är den coole i gänget. Ed Helms spelar gängets nervöse kille som egentligen inte får åka till Sin City för sin tjej. Roligast är nog Zach Galifianakis som gängets knäppboll. I övriga roller finner vi Justin Bartha, som inte alls får den plats han förtjänar (han var nog det bästa med National Treasure), en alltid lika bra Jeffrey Tambor samt en underbar Heather Graham. Det är allt som allt en bra ensemble.

Det är egentligen inte så mycket mer att säga om filmen, det är skön musik, roliga skämt och bra skådespelare. Den är bra men inte fantastisk. Detta är en film som man lika gärna kan vänta på DVD och se en fredagskväll, alternativt udner en bakfylla på söndagmorgon. Men vet du med dig att du gillar denna typ av filmer så blir du inte besviken. Den är tillräckligt bra för att det ska talas om en The Hangover 2, vilket dock inte nödvändigtvis är ett kvalitéts tecken.

Some guys just can’t handle Vegas

[ratings]

No related posts.