Problemet med Watchmen är att det är svårt att bedöma den utifrån sina egna meriter. Filmen bygger på ett seriealbum, grafisk novell, av Alan Moore och är minst sagt kultförklarad. Den räknas som ett av 1900-talets 100 största litterära verk av brittiska Times. Inte heller förenklas saken av att Moore själv tagit helt avstånd från filmen då han anser att hans verk är ofilmbart. På internet har diskussionerna gått varma. Men Zack Snyder (mannen som regisserade 300) lyckas faktiskt i all väsentlighet klara av detta. Jag har inte läst orginalet, men känner till en del. Det första man kan säga är filmen är visuellt imponerande, precis som hans förra film. Den fångar en känsla av noir samtidigt som det är precis lagom over the top. Det snyggt och imponerande, vilket delvis kan bero på att Snyder använt sig av själva serien som storyboard, för att hålla sig torgen till seriens visuella stil. Ingen kan anklaga honom för att inte försöka.
Handlingen i filmen känner de flesta till i viss mån så det är inte mycket att orda om. Nixon är ständigt återvald president (vilket i USA betyder en mörk tid), maskerade hjältar har förbjudits och världen ligger på randen till ett kärnvapenkrig som hotar hela jordens existens. Men det börjar med att en av de före detta Minutes men (Watchmen) mördas.
Serien anses som väldigt komplex och det är helt klart mycket att ta in. Detta är nog en film som det lönar sig att se flera gånger. Man har lyckats att skapa en bred bakgrund och värld på de 2,5 timmar som filmen är. Dock så historien, mycket handlar om kalla kriget. inte riktigt lika aktuell idag som förut. Däremot passar den mörka stilen perfekt. Mångas favorit psykopat, Rorschach, får Batman i Dark Knight att verka snäll och vänlig. Han har verkligen tröttnat på ett samhälle som vägrar att ens försöka överleva. I stort så är det också han som är filmens protagonist. Han är stenhård, en riktig antihjälte.
Vad som däremot förvånar är valet av musik. Det finns mycket nyproducerad musik som är otroligt bra, dock används populärmusik i en stor utsträckning. Musiken är inte dålig, men det blir ett tyvärr för att man blir medveten om den, vilket i viss mån gör dig medveten om din egen existens, alltså bryter den illusion som filmtittande i stor utsträckning är. När man väll köper detta så blir det dock bättre. Men valet av musik är övertydligt. I Vietnam spelas Valkyriornas ritt, under sexscenen spelas Leonard Cohens Halleluja osv. Det är nog lite av en smak sak vad man tycker, men jag valde, nästan medvetet att gilla det.
Skådespelet är dock ganska varierat. Alla gillar nog Rorschach, framför allt för att han har en grym röst. Vidare så ligger en stor del av hans karaktär i masken. Men detta gör inte att man kan to bort Jackie Earle Haleys förtjänst. Även Jeffrey Dean Morgan utmärker sig. De övrigas skådespel känns dock lite tunnt. Visserligen så känner sig karaktärerna vilsna, men emellan åt känsn det nästan som om skådespelarna läser innantill från manus. Det är inte rent ut sagt dåligt, utan mera ojämnt. Det verkar dock som om svenska Malin Åkerman bara får vara med om hon visar hud. Skådespelet varierar men det är nog inte så dåligt som jag får det att låta, bara inte så bra som jag skulle velat.
Sammanfattningsvis så gillar jag filmen. Men mycket för att jag vill gilla den. Den är estetiskt mycket tilltalande. Den har en spännande hsitroia och intressanta karaktärer. Men det är inte en film som lockar till sig folk. Den är komplicerad och djup, men den kommer nog inte tillhöra den typ av film som de som letar efter drama går och ser. Inte heller så tillfredställer den helt det action behov som de som väntar sig en ny superhjältefilm har. Men går man in med förväntingen och inställningen att man vill gilla den så gör man det.
Justice is coming to all of us. No matter what we do.
No related posts.
0 Svar till “Recension av "Watchmen"”