Innan vi går vidare med recensionen ställ dig själv följande frågor:
Varför ser du action-filmer? För att det är explosioner och en massa action.
Varför ser du street racing-filmer? För att det är coola biljakter och snygga bilar.
Varför spelar man FPS? För att man får skjuta saker.
Är dessa respektive delar bra gjorda struntar man ganska totalt i storyn. Den är där som utfyllnad. Samma sak gäller med street dance-filmer. Man hoppas på coola street dance-scener. På den punkten leverar Step Up 2: The Streets.
Storyn är dock oerhört fantasifattig. Det fanns inte ett moment som inte gick att förutse. Filmen handlar om Andie som kommer från de fattigare kvarteren i Baltimore och vars mamma har dött. Hon struntar i skolan osv men ställs inför ett ultimatum. Antingen kommer hon i på Maryland School of the Art, MSA, eller så får hon flytta till Texas. Väl där träffar hon en del folk, alla stereotyper. Tillsammans bestämmer de sig för att fortsätta med streetdance, inte enbart balett.
Filmen inleder bra med en dansscene i tunnelbanan och de kommer i jämn ström. Man har fattat att det är därför som man ser filmen. Musiken och koreografin är av allra högsta kvalitet, precis som det ska vara. Däremot kan kan kameran och ljudet ha lite problem i de andra scenerna där skådespelet ska ta plats. Om dialog är dålig är musiken helt rätt. Det är inga stora överraskningar men den sitter helt rätt i scenerna. Det mesta går kanske inte att lyssna på i iPoden men det är perfekt för dansgolvet. Det är också möjligt att Flo Ridas låt Low blir en stor hit på dansgolvet.
Skådespelet i sig är helt acceptabelt om än lite överdrivet, som brukligt är. Briana Evigan som spelar protagonisten Andie är ganska bra. Hon överdriver inte riktigt så mycket som är vanligt i denna typ av film, även om det finns ett par pinsamma rader dialog. Plus att hon är ”girl next door” söt, med en sensuell röst. Jessica Alba gjorde en dansfilm tidigt i sin karriär så det är inte omöjligt att Briana kan gå vidare, det ryktas redan att hon ska spela huvudrollen i uppföljaren till Donnie Darko. Robert Hoffman som spelar Chase Collins, playern som lever i skuggan av sin bror men som ändå är schysst, känns dock lite mera intet sägande.
En annan sak som är kul men den här typen av filmer är alltid den brokiga skara som samlas kring protagonisten. Alla som är lite udda eller utanför kommer med och tillsammans blir de ett grymt team. Personligen tycker jag att sådant är roligt och det finns helt klart de udda personligheterna i denna film.
Som avslutning kan nämnas att den här filmen inte har något alls med den första att göra, tror jag. Jag har inte sett den men jag märkte inga referenser. Step Up blir väll en franchise som McDonalds, samma innehåll men serveras av olika personer. Men alla som var med och såg filmen gillade. Med var min mamma som aldirg går på bio, unga tjejer (som nog är målgruppen), macho killar och jag som har mitt rykte att gilla b-actionfilmer att tänka på. Alla var på gott humör och tyckte att filmen varit cool/skön. Så säger tjejen/syrran/tjejkompisen eller någon annan att ni ska se den så få inte panik. Strunta i dialogen och njut istället av musik och koreografi.
It’s not where you from. It’s where your at.
[ratings]
No related posts.
0 Svar till “Step Up 2: The Streets”