Premisserna säger exakt vad detta är för typ av film. Israelisk super counter-terrorist sticker till New York för att bli frisör. Där får han jobb hos en palestinsk frisörs salong. Hon låter honom börja arbeta där och han blir en stor hit bland New Yorks äldre damer. Det är storyn i korthet. Om det du tycker att det låter kul blir du nöjd, tycker du att det låter alldeles för lågt för dig så är det nog det.
Jiddra inte med Zohan (Don’t mess with the Zohan) är en komedi av den enkla, överdrivna skolan. Zohan är i stort sett stålmannen. Han kan ducka undan kulor, hoppa mellan byggnader och liknande. Dessa överdrivna talanger tar han med sig i sitt jobb som frisör, plus då att han klippningar slutar med happy ending för alla gamla tanter. Det är inte särskilt djupt, men mitt i alla denna galenskap och skämt om fördomar finns ett litet budskap om öppenhet och fred. För även om det bara är bråk i Israel så är USA möjligheternas land och här finns en mycket större öppenhet, kanske mest för att de övriga amerikanerna kluppar ihop judar och araber. Men det tar aldrig över, filmen funderar inte på om den är seriös eller tokig.
I huvudrollen finner vi ::(Adam Sandler):: i avalonfrisyr (och mot slutet av filmen en riktigt cool orange t-shirt). Som regel tycker jag att han är ganska jobbig men här gör han en habil insats. Han ser sårbar och trött ut, samtidigt som han inte ser särskilt seriös ut. En som man alltid blir glad av att se är dock John Turturro. Han är som vanligt helt knäpp. Det borde nästan inte få göras komedier utan honom. Den kvinnliga huvudrolls innehavaren är duktig och riktigt snygg. Emmanuelle Chriqui borde få den mest inbitne arabhataren att ändra åsikt.
Det finns egentligen inte så mycket mer att säga. Man ser filmen för att man vill bli underhållen, och det blir man. Även om jag personligen tycker att sexskämt är den feges väg så skrattade de flesta. Det är väldigt mycket sexskämt, Zohan ser sig som Guds gåva till kvinnorna (så varför han väljer gamla tanter är ett mysterium) så det är oundvikligt. Det som jag uppskattar med filmen är att de driver med alla. Här drivs det med araber, judar, amerikaner och några till. Dock så känns filmen lite hycklande om man bryr sig att se efter något budskap. Den riktiga fienden i filmen är amerikan men det är ändå endast i USA som man kan leva tillsammans i frid. Men det känns lite överdrivet att analysera en film som denna. Det är låg buskis humor. Det är lätt underhållande men ingen odödlig klassiker.
En sak som tål att tänkas på är hur filmen hade mottagits om det hade varit en tjej i huvudrollen som agerat likadant om hon hade klippt äldre herrar? Hade det då varit roligt? Hade dessa herrar varit frigjorda?
[ratings]
No related posts.
0 Svar till “Jiddra inte med Zohan (Don’t mess with the Zohan)”